Var ute en tur igår också men det verkar som om de sista dagarnas blåst och sämre väder tryckt ner fisken. Såg lite fisk men var aldrig ens nära att kunna fiska på dem trots att de simmade nära där jag satt.
Det intressanta hände dock på kvällen kl 21 när jag avslutat fisket och gick tillbaka till bilen. Nästan när jag var framme så ser jag två multar plöjande i ytan på väg norrut. Såg ut som två målsökande torpeder. De simmade spikrakt och med bra fart. Jag tittar på dem ett tag och bestämmer mig sedan för att följa efter för att se vart de är på väg. Multarna viker av in i en grund vik efter ca 200m och stannar sedan plötsligt och bara svävar i ytan så att man ser hela ryggen i ytan. Jag tacklar upp och försöker fiska på dem. Ena gången så drev en brödbit rakt mot fisken vilket gjorde att multen sjönk lite, lät brödbiten passera, och sen steg upp till ytan igen! Vad de gör i viken vet jag inte. Vilar sig eller värmer sig?
Efter ca 30 min så börjar den ena multen röra på sig igen och jag placerar ut brödbiten i färdriktningen. Hugget är klockrent men mitt mothugg bedrövligt eftersom tidvattnet gjort att linan låg i stora slingor. Inget mer händer sedan förutom att en stor förbrukad brödbit försvinner i en stor virvel (ni som fiskat färna vet hur de brukar ta ibland). Man kanske skulle köra med större brödbitar som är lättare att kasta och se? Detta blir något att testa och utvärdera nästa pass!
Helt klart har man mycket att lära innan man förstår multens alla nyckfullheter. Samtidigt är det den stora drivkraften men detta fiske. Att lära sig mer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kul att det nya brödet fungerade! Jag ska försöka ge mig på multarna här i Varberg någon dag snart också. Har någorlunda koll på dem i Halmstad-trakten men här har jag bara sett någon enstaka.
Skicka en kommentar