Denna höst går nog till historien som en av de sämsta vädermässigt. Knappt fiskbart väder någon dag. Därför var suget på topp när vinden äntligen la sig. En kall nordan gjorde dock att förväntningarna hölls nere.
Väl på plats så skrämmer jag iväg en multe nästan direkt när jag kommer fram till vattnet så multarna är kvar och pulsen stiger lite! Nu börjar några timmar intensivt smygande och fiskande. Det visar sig att det var redigt mycket multe inne. Nästan mest under hela året men kylan gjorde fisket trögt. Det var ett antal fiskar som tog begagnade brödbitar i ljudliga "färna-hugg" och ett antal multar var framme och puttade på brödbiten med krok i. En av multarna kom plogande i full fart med sikte på brödbiten med krok i. Det blev en riktig svallvåg så man nästan blev rädd och tog tag i spöt med båda händerna. Det hela slutade dock med att multen puttade brödbiten en halvmeter med stängd mun och så var det roliga över. Men häftigt var det!
En annan episod var på tillbakavägen till bilen. När jag smög längs vattenkanten så såg jag plötsligt en fena ca 5m från mig. Det såg inte ut som multe utan snarare öring. Jag pendlade ut brödbiten och då visar fisken stjärtfenan. Multe igen! Fisken börjar dutta flera gånger på betet och simmar ifrån lite, vänder och sen tillbaka och duttar lite igen. Ytterligare fiskar slår följe och slutligen har jag ca 5 fiskar som alla står någon dm från brödbiten och tittar. Nappar gör de dock inte! Allt utspelar sig några meter från mig medans jag hukandes försöker undvika att skrämma fiskarna.
Så det blev ett spännande och rogivande pass ändå. Hände saker hela tiden! Troligtvis var dock detta sista passet för året. Det är lovat blåsigt väder till veckan och det känns som om multarna nu börjat vandringen mot varmare vatten då vi såg fisk på nästan alla platser vi besökte idag.
Men det kanske finns en liiiiiiten chans även nästa helg? Säkert står man vid vattnet även då och hoppas att fisket inte är över än!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Undrar varför dom ställer sig bredvid brödet och stirrar ibland. Skumt.
Ja jag har varit med om detta flera gånger också.. Slår vad om att de tänker: "-OOOPPPPSSS!! en krok!! Kolla grabbar det sitter en krok i denna brödbiten!"
Sen kommer de andra och ser om de kan hjälpas åt att putta väck brödbiten från kroken..
Ibland står de ju och kollar på en jättelänge och sedan skrattande simmar de iväg.
Den dagen man förstår hur multen tänker är det nog dags att sluta fiska...
Igår var det spegelblankt inne längs kanterna. Tycker att de är piggare på att ta om ytan krusas lite.
En annan reflektion är att när fisken står och betar på botten så är det inte lätt att få den att ta. Däremot om man kan få brödbiten framför fisken när den "transportsimmar" mellan två matplatser.
Nästa års nöt att knäcka är att leta fram ett bete som fungerar när multen står på huvudet och betar på botten. Under vissa perioder verkar det inte spela någon roll med vad/hur man fiskar. Vi har testat nästan allt men hittills gått bet.
Säg till om du lyckas få dom ta när dom är på bottenätarhumör. Jag har sällan lyckats få dom intresserade av bröd när dom filtrerar dom sand eller betar på botten.
Håller med om det där med "transportsimmar" ibland. Man blir lika jäkla paff varje gång eftersom jag fiskar i hamnar och där tror jag dom simmar mycket för att leta upp sina vänner, då känns det som dom aldrig tar.
Skicka en kommentar